Jag andas
och i varje andetag ligger en längtan
Jag lever
en dag i taget, det finns inga garantier

Min hud är som ett öppet sår och varje beröring är en början till att läka
för att bli till nya och djupare sår

Jag vågar
närhet och trevande försök
Jag ser
konturerna på mitt eget liv

Tystnaden har varit bra även då den skapat funderingar
Lämnade du mig ifred för min skull?
Eller är det rent egoistiskt?
Historien säger det senare, varför skulle du helt plötsligt tänka på mig?
Är jag skonad? sparad ifrån vad du kunnat utsätta mig för?
Åter igen så var det ditt val!
Det enda val jag haft är att älska dig eller inte.
Inte ens det känns som om det var mitt val.

Det är omöjligt för mig att förstå, jag har verkligen försökt men jag kan bara inte det.
Ena dagen är allt i harmoni
Nästa dag pratar du om svek
Den tredje dagen ignorerar du mig helt.
Det enda jag kan förstå är att jag måste gå vidare
Men vart ska jag gå?

Jag tänker inte såra dig
inte vara obetänksam eller låta ord bara fara
Jag tänker se dig
alla dagar, inte bara dina bra

Har jag haft dessa känslor förut
med all säkerhet och så även du.
Men vi har båda sårat
sagt elaka ord och varit blinda

Jag ska verkligen försöka
Bjuda in dig, uppskatta dig
och försöka förstå
Älska dig

Som en känsla, min känsla!

(TACK fotografen Tine)

Bara en trasa, smutsig i kropp och själ.
Förvirrad och förvriden ställer du fel frågor.
Du väcker ilska hos mig och en form av avsky
då du klär dig i trasor,
klär ut dig.

Jag kan se dina uppförsbackar
och förlåter dig då, inte för att jag måste.
För att jag vill och längtar
tills du kommit fram och hem.

Nu ska han skiljas!
Han som en gång var orsaken till den här bloggen.
Han ringer på hos mig halv fyra på morgonen.
Han är något berusad.
Han vil komma in.
Han vet att jag har en ny man i mitt liv.
Han får inte komma in.

Han fick inte komma in, inte alls för att jag är stark
inte för att jag kan motstå honom.

Av respekt mot han som redan låg och sov i min säng
intalar jag mig i alla fall.