Mitt liv är inte satt på Hold Dagarna kommer och går och jag deltar Det jag kännt är inte borta situationen är förbi upplevelsen är över Minnen
2 comments:
Anonymous
said...
har läst i din blogg och önskar att jag var han. inte så cyniskt menat som det låter men att ha nån som känner så mycket som du gör skulle lyfta hela mig.
Tack för din tid och ord. Du frågar om jag vill ha en lösning.. Om jag ska vara helt ärlig, svårt i vanliga fall. Alltså att vara helt benhårt superduper ärlig - lättare här i en anonym tillvaro till en okänd...Så vill jag nog ha en lösning - så länge det är min lösning. Cyniskt, själviskt, idiotiskt och mycket mera men så är det. Jag vill inte bli överraskad. Jag blev det en gång - ung och långt innan barn eller så men överraskningen, chocken gjorde så ont att det känns än. Vill inte va med om det en gång till. Länge - i flera år - ända tills för typ ett år sen så ville jag bara en enda sak : att det skulle bli bra. Sen började jag känna att jag ville inte ha det så här. Men det är så många om och men att jag skulle skriva sönder hela bloggen om jag ens skulle försöka. Å vet du vad som är så förbannat ironiskt i det hela ?! Att vi blev ett par, att vi flyttade ihop - det var hon som var den tokförälskade. Jag tyckte om henne och sexet var fantastiskt och jag kom från mitt livs förälskelse(som dumpat mej)och tyckte det skulle bli skönt med lite vanlighet.. Jag skulle också vilja bli kär. Minns hur det kändes. Skulle tom vilja vara olyckligt kär bara för att få känna nåt.
2 comments:
har läst i din blogg och önskar att jag var han. inte så cyniskt menat som det låter men att ha nån som känner så mycket som du gör skulle lyfta hela mig.
http://urmitthuvud.blogg.se/
Tack för din tid och ord. Du frågar om jag vill ha en lösning..
Om jag ska vara helt ärlig, svårt i vanliga fall. Alltså att vara helt benhårt superduper ärlig - lättare här i en anonym tillvaro till en okänd...Så vill jag nog ha en lösning - så länge det är min lösning.
Cyniskt, själviskt, idiotiskt och mycket mera men så är det.
Jag vill inte bli överraskad. Jag blev det en gång - ung och långt innan barn eller så men överraskningen, chocken gjorde så ont att det känns än. Vill inte va med om det en gång till.
Länge - i flera år - ända tills för typ ett år sen så ville jag bara en enda sak : att det skulle bli bra.
Sen började jag känna att jag ville inte ha det så här. Men det är så många om och men att jag skulle skriva sönder hela bloggen om jag ens skulle försöka.
Å vet du vad som är så förbannat ironiskt i det hela ?!
Att vi blev ett par, att vi flyttade ihop - det var hon som var den tokförälskade. Jag tyckte om henne och sexet var fantastiskt och jag kom från mitt livs förälskelse(som dumpat mej)och tyckte det skulle bli skönt med lite vanlighet..
Jag skulle också vilja bli kär. Minns hur det kändes. Skulle tom vilja vara olyckligt kär bara för att få känna nåt.
Post a Comment