Den andra kvinnan av mig själv

Det är konstigt hur livet hittar nya vägar, ingenting stannar.
Det har gjort ont och du finns kvar som varma andetag emot min hud när jag minst anar det.
Jag har försökt summera men gett upp då jag insett att det inte tjänar någonting till. Det jag har lärt mig behöver inte antecknas, finns där som en del av mig ändå.
Jag manar mig själv till nya steg och ibland fungerar det. Men med tanke på året som gått och den mentala press jag utsatt mig själv för, så förväntar jag mig inga stordåd.
Du gjorde illa mig, jag gjorde illa mig själv ännu mer. Jag kan inte lägga någon skuld på dig i det som hände mellan oss. Jag är vuxen och känner till konsekvenser. Att jag sprungit i 180 och arbetat sönder mig själv kan jag bara skylla på mig själv, jag gjorde det redan innan oss.

Jag har tidigare sagt att jag inte längre är "den andra kvinnan" och det stämmer till viss del. Jag är inte "den andra kvinnan" i ditt liv längre. Men jag tänker behålla bloggen och fortsätta blogga annonymt som "den andra kvinnan" av mig själv.