Den andra kvinnan av mig själv

Det är konstigt hur livet hittar nya vägar, ingenting stannar.
Det har gjort ont och du finns kvar som varma andetag emot min hud när jag minst anar det.
Jag har försökt summera men gett upp då jag insett att det inte tjänar någonting till. Det jag har lärt mig behöver inte antecknas, finns där som en del av mig ändå.
Jag manar mig själv till nya steg och ibland fungerar det. Men med tanke på året som gått och den mentala press jag utsatt mig själv för, så förväntar jag mig inga stordåd.
Du gjorde illa mig, jag gjorde illa mig själv ännu mer. Jag kan inte lägga någon skuld på dig i det som hände mellan oss. Jag är vuxen och känner till konsekvenser. Att jag sprungit i 180 och arbetat sönder mig själv kan jag bara skylla på mig själv, jag gjorde det redan innan oss.

Jag har tidigare sagt att jag inte längre är "den andra kvinnan" och det stämmer till viss del. Jag är inte "den andra kvinnan" i ditt liv längre. Men jag tänker behålla bloggen och fortsätta blogga annonymt som "den andra kvinnan" av mig själv.

Avstämning

Helt plötsligt så ringde du,
Du visste inte vad du ville!
Du ville berätta men sa inte så mycket!
Du nämde att du skulle vara någonstans
vid en viss tidpunkt
och jag gick dit.
Vad handlade det om?
En avstämning?
För dig? för mig?
För oss?

Kan inte släppa

Jag saknar dig så otroligt mycket,
så mycket så att jag känner
att bara smulor från ditt bord vore nog.
Jag är inte den andra kvinnan, jag var aldrig den första!
Jag är bara en kvinna vem som helst.
Jag borde ha gjort mig kvitt alla känslor nu
borde ha stängt ner den här bloggen som är lika aktuell
som finska vinterkriget.
Kan inte glömma, kan inte släppa riktigt än.

Korrekt

Du lämnar mig ifred
Jag lämnar dig ifred
Jag har inga val, du har gjort dina
Det har inget med vilja att göra,
ville du göra som du gjorde?
Jag uppför mig korrekt
Jag tänker vansinnigt galet

En dröm

Jag drömde om dig,
en konstig dröm.
Jag hade bara en sko
och du försvann då jag letade efter den andra.
Du försvann in i ett jättestort snöberg.
När jag vaknade var jag arg.

Långsamt

Mitt liv är inte satt på Hold
Dagarna kommer och går
och jag deltar
Det jag kännt är inte borta
situationen är förbi
upplevelsen är över
Minnen

Känslomässig apati

Vill inte, attraheras inte
lockas inte det minsta.
Gör det jag ska och
sedan drar jag mig tillbaks.
Stänger dörren om mig
och umgås med ensamheten
och tankarna.

Om jag kunde sova
drömlöst, om jag kunde stänga ute dig
från mina vakna tankar
då kanske jag skulle kunna,
i alla fall försöka
umgås, låta mig bjudas
och prova.