- Jag kan inte ha någon kontakt med dig mer
- Nej jag har förstått det
Barnen kommer alltid först! Jag tycker om dig för att du är den du är och prioriterar som du gör, även om det betyder att du prioriterar bort mig. Du har lämnat starka avtryck i mig, som du alltid har gjort. Jag måste hitta ett sätt att vilja gå vidare, det tar nog lite tid. Hur jävla dumt det än låter så hoppas jag att du (ni) kan landa i en tillvaro som ni kan leva med, må bra i, till slut.
Jag måste sluta tänka OM, jag måste börja sätta ena foten framför den andra bort från dig. Vi har med all säkerhet lärt oss båda något av detta, kan inte säga idag vad den kunskapen består i. Jag vågade, för en gång skull vågade jag ge mig hän. Det kostade mig, valutan heter smärta. Jag hoppas att jag kommer att våga fler gånger även om jag har svårt att se det nu.
Den andra kvinnan finns inte mer.
skip to main |
skip to sidebar
Inte den du först ser...
Blog Archive
-
▼
2007
(42)
-
▼
February
(31)
- En bit kvar
- Osv
- Leftovers
- Post-It
- Varför?
- Avslut
- Bilder
- Jag borde skrika högt!
- Försvinner
- Fas: Radera!
- Smuts
- Kontraster
- Alla hjärtans dag!
- Hemligheter
- Tekniska problem
- T-Shirt
- ???
- Ringside
- !!!
- Tystnad
- 24 timmar
- Vänta?
- Du är här nu
- Telefon
- Du skrev ett mail
- Svulstig
- En i mängden
- Jag är en medbrottsling
- Att inte tillåta sig
- Anpassning
- Att dela lika
-
▼
February
(31)
Länkar
TOTALT ANTAL BESÖKARE
8 comments:
På något underligt sätt är det ändå skönt att få ett avslut. Jag och min andra kvinna klarar inte av det, vi måste bara få en bekräftelse att den andra fortfarande finns om vi inte har sett skymten av varandra på en dryg vecka. Bara en bekräftelse... möjligen med hopp om framtiden, vad vet jag?
nn: hur ser du på det här med ryggrad i ditt "egentliga" förhållande? Och hur påverkar det du gör din andra kvinnas möjligheter att bygga ett riktigt, äkta förhållande med en annan man; en fri man; en man som är beredd att ge henne allt?
Nemesis: Mitt förhållande i mitt egentliga förhållande är varken bättre eller sämre nu än innan snedsprånget. Jag vet att jag fortfarande till viss del går bakom ryggen på hustrun och det är egentligen inte bra.
Kontakten är oxå ömsesidig med den andra kvinnan, hon håller kontakten med mig också, så jag hindrar inte henne från att gå vidare och hon har sin man...
Jag vet att det är sjukt, men så är det... Kanske ryggradslöst...
nn: tack för ditt ärliga svar (och jag hoppas att jag inte lät för barsk i min tidigare kommentar).
Får jag fortsätta att fråga lite om hur du resonerar? För jag kan inte hjälpa att jag unjdrar också varför du stannar i det äktenskap som (väl?) inte är så spännande längre?
Ja jag vill också veta?
jag träffade min hustru när jag fortfarande var tonåring, jag har levt hela mitt vuxna liv med henne. Jag har levt med henne över halva mitt liv (en snabb matteövning gör mig 40+). Det är inte så lätt, trots att jag inte känner någon glöd längre och har svårt hitta några erogena zoner finns det så mycket kopplingar, så mycket gemensamt liv att det är så jäkla svårt att sätta punkt för det.
Det låter som att du offrar dig själv för invanda mönster? Är du säker på att din fru uppskattar den uppoffringen? att du stannar av anledningar som egentligen inte har med henne att göra, utan anledningar som ni skapat tillsammans.
Nej, jag är inte säker på det, den diskussionen lär väl komma hemma och då får vi se...
Post a Comment