Monday, February 26, 2007

Osv

Jag undrar om du saknar?
Hur du mår?
Om helvetet lugnat sig?
Om du ångrar?
Om du blivit klokare?
Försiktigare?

Jag saknar
Jag mår som svagt kaffe
Allt har stannat av
Jag ångrar inget
Klokare? kanske
Försiktigare

5 comments:

Anonymous said...

Det är väl märkligt hur djupt även de som inte förtjänar det kan nå våra känslor, och hålla sig kvar där. Och hur hårt de som vi en gång har brytt oss om biter sig fast - i verkligheten eller i vår egen fantasi.

Anonymous said...

Det verkar bara vara tiden som kan få det att blekna, inte försvinna men blekna i sina färger

Anonymous said...

Jag har varit där du var - och även där du är nu. Känner igen mig, smärtan, tankarna. På min blogg är jag inte där än - tog ut svängarna och började från början, eller i alla fall där det kändes naturligt att börja. Men även mitt liv som Den Andra Kvinnan kommer så småningom in. Kanske ingen tröst för dig idag, men ibland kan det kännas skönt att KÄNNA att man inte är ensam - även om man intellektuellt vet att man inte är det. Kom gärna förbi och läs - dela en tanke.

Sagan Om Livet said...

Finns det hopp om att kaffet blir starkare snart...? *medkänsla*

Den andra kvinnan said...

Det finns alltid hopp även om jag just idag har svårt att motivera mig själv och tro på att "kaffet" verkligen kommer att smaka så bra en gång till.